Tervetuloa Piraattipuolue!

Välkomna säger vi idag till det finska Piratpartiet som samlat in de 5 000 (!) namn som krävs för registrering i Finland, och lämnat in ansökan om att bli ett officiellt erkänt parti. Härligt att se att piratrörelsen växer!

Och, eftersom jag känner mig lite lat idag, tar jag och kopieraklistrainar ett foruminlägg jag gjorde på Piratpartiets forum för ungefär en månad sedan, som svar till användaren Jep, för den som vill veta lite mer om mina ståndpunkter:

OK, det här kan bli lite rörigt, men jag ska försöka få till så god argumentation som jag kan; jag är en ovan debattör, varför jag kan formulera mig klumpigt, liksom jag varken pluggat filosofi, politik eller retorik, eller fördjupat mig i litteratur därom. Allt jag skriver är mina egna tankar, även om det kan råka stämma överrens med något som någon tänkare någon gång har sagt (uppfattningar uppsnappade från citat eller refererenser i annan litteratur jag kan ha läst) ;) Om något är oklart förtydligar jag gärna.

Jep (2009-Apr-30)
Beror lite på vem man frågar. För mig är rättighetsdefinitionen ett moraliskt val som tar sin utgångspunkt i människans faktiska omständigheter och livsvillkor; ett konstaterande av objektiva fakta, på vilket en subjektiv moral vilar.

Men de som definierar huruvida fakta är just objektiva eller vinklade subjektiva uppfattningar och tolkningar, är väl ändå kollektivet? (Det existerar ju ingen Överperson som säger "officiellt objektiva fakta" eller "officiell subjektiv tolkning"). Kollektivet som sådant existerar ju endast utifrån premissen att "vi är de som har rätt, alla andra har fel", det är ju själva grunden för att kollektivet ska kunna existera, för utan det ställningstagandet finns inte det som UTGÖR kollektivet; och det är därigenom vi definierar uppfattningen om rättigheter och skyldigheter. Alltså är alla fakta som stämmer överens med den av kollektivet accepterade bilden av verkligheten per definition objektiva, medan uppfattningar som skiljer sig från kollektivets uppfattning om rätt och fel är subjektiva.

Jag spinner iväg lite här, men bear with me: Moral är ett ställningstagande i svart-vitt: "Det är fel att mörda". Den konventionen är väl allmänt accepterad i det här landet, av kollektivet som säger att "detta främjar inte oss som kollektiv, därför är det tabu". Men etiken, som är ett ställningstagande utifrån situation till situation och därför en mer gråzonsbetonad mätsticka säger inte att "det är fel att mörda", eftersom det kan vara rätt att mörda någon som försöker mörda din avkomma. Ur ett utvecklingsperspektiv har därför den subjektiva moralen "det är fel att mörda" så att säga "fel", eftersom det ställningstagandet, i sub-kollektivet Familjen, skulle leda till utplåning snarare än utveckling. Därför är ju ett etiskt ställningstagande mer välgrundat i verkligheten än den moraliska synen. Och, därför:

Rättigheten i fallet "någon mördar min familj" kan hårdras till "jag har rätt att värna om mig själv i första hand, kollektivet i andra, därför mördar jag den här personen för att skydda mitt sub-kollektiv": men var existerar i så fall de facto rätten att avgöra huruvida individen HAR den rättigheten? I kollektivet! Som sedan avgör huruvida individen har handlat rätt eller fel ur kollektivets perspektiv! - helt oavsett de etiska rättigheter som kan föreligga. (Detta förutsätter såklart en utifrån opåverkad instans som behandlar frågan; något som inte existerar, varför "självförsvar" är applicerbart under vissa omständigheter - ett försök att applicera etiska rättigheter i ett moraliskt system. Jag försöker bara reda ut var jag tror att "rättigheterna" kommer ifrån, oavsett politisk tillhörighet och konsekvens.

On with the show...

Fakta: människan måste skapa värden för att överleva. Fakta: dessa värden måste gynna just överlevnaden, annars är de inte värden. Överlevnadsbegreppet rör sig mot fortlevnad, vidareutveckling och självförverkligande.

Självförverkligande är inte för överlevnadens skull, eftersom individens självförverkligande inte påverkar kollektivet och därför inte helle är ett intressant värde. Det gynnar egentligen ingen huruvida någon uppnår självförverkligande eller inte. Fortlevnad och vidareutveckling (i form av avkomma och/eller "skapande" (musik, tankar, mediciner, nya teknologier, osv)) kan jag hålla med om.

Subjektivt moraliskt ställningstagande: människan bör vara fri att skapa de värden hon behöver skapa för sin överlevnad, fortlevnad, vidareutveckling och självförverkligande. Det innebär att det är omoraliskt att begränsa eller helt förhindra andras möjlighet att skapa sådana värden.

Och här kommer vi till det som jag försökte härleda till tidigare i texten: Det är möjligt att det är omoraliskt att förhindra andras möjlighet att skapa sådana värden, men utifrån individens perspektiv kan det fortfarande ligga i DEN KOLLEKTIVA ÖVERLEVNADENS etiska intresse att förhindra detta. Omoraliskt må det vara, utifrån kollektivets definierade moral, men etiken kan fortfarande säga att det är helt rätt. Det gynnar inte kollektivet att Olle är en religiös fanatiker, som sitter i källaren och framställer en bomb för att spränga ihjäl ett torgmöte; per definition är det omoraliskt att inte låta honom hållas, utifrån den moraliska ståndpunkten att alla har rätt att skapa sitt värde för vidareutveckling Han skapar ju utifrån sitt kollektivs syn ett värde i uppmärksamhet och martyrskap, t.ex.). Men etiskt måste vi ju stoppa honom innan han skadar någon. Vidare:

Konkret exempel: jag odlar grönsaker. Grönsakerna är ett värde jag skapar för att gynna min överlevnad, antingen genom att äta dem själv eller byta dem mot ett annat värde - kött, kläder, whatever - som någon annan skapar. Jag bör vara fri att odla dessa grönsaker. För att denna frihet ska ha någon mening, måste jag ha rätt till grönsakerna; de är mina, ingen annans. Det vore omoraliskt att ta dem från mig mot min vilja, och det vore omoraliskt att med våld eller hot om våld tvinga mig att odla grönsaker för någon annans räkning.

Du bör vara fri att odla grönsakerna, men till friheten hör också friheten att ta konsekvenserna av valet att odla just grönsaker. Ponera att ingen vill ha dina grönsaker! - Som det är nu, går tredje part in och konkurrerar ut alla som säljer kött för din skull (med marknadsföring, "prisdumpning" och uppköp) - och säljer sedan dina grönsaker i det tomrum som uppstått... förutsatt att du lämnar över merparten av dina rättigheter till vinsten till den tredje parten. De tvingar dig alltså inte att odla grönsaker för deras räkning, men vill du sälja dina grönsaker till skäliga priser måste du gå genom dem.

Problemet, om jag får gå ifrån metaforen, ligger alltså (enligt mig, min åsikt, detta tycker jag) egentligen inte i hur upphovsrätten ser ut idag, utan i hur den appliceras under reella omständigheter.

Därför måste en reform till för att utforma den så att tredje part inte ges möjligheten att BESTÄMMA vad som får säljas på torgmarknaden. Och också, så att om någon annan vill odla samma grönsaker som dig, så ska de ha rätt att göra det efter en kort tid av exklusivitet för dig.

Om någon sedan, som det är idag, äter dina grönsaker och tycker att de är de godaste grönsakerna i världen (och har tillgång till gratis kloningsteknologi) och vill därför dela med sig av dem till andra, då får personen inte göra. Faktum är att en person i ett land som inte har tillgång till dina grönsaker, för att den tredje parten inte tycker att de tjänar nog med pengar på att sälja dina grönsaker där, inte får få grönsaksklonerna skickade till sig. Men ligger det inte i ditt intresse att människor uppskattar dina grönsaker mest och köper dem av dig, direkt, för att det är världens godaste grönsaker, inte för att en tredje part säger att DEN HÄR MATEN ÄR DEN SOM FINNS ATT VÄLJA PÅ, ÄT ELLER DÖ!

Alltså: jag har rätt till frihet. För att den rätten ska förverkligas, måste jag ha rätt till de värden jag presterar. Den rätten måste i sin tur vara exklusiv - om alla hade samma rätt som jag själv till de värden jag presterar, vore det att sätta min rätt och därmed min frihet ur spel. Det går inte att göra någon skillnad mellan olika "sorters" värden utifrån dessa värdens fysiska egenskaper. Att säga att man självklart har ensamrätt till grönsaker man odlar men inte till exempelvis musik man komponerar går helt enkelt inte ihop. Att peka ut gruppen kompositörer och säga att de värden de presterar är allmän egendom, är att göra gruppen kompositörer ofri - precis lika ofri som gruppen grönsaksodlare, om man skulle säga till dem att de inte har någon särskild rätt till grönsakerna de odlar.

... det handlar ju nämligen inte om att all musik som komponeras ska vara allmän egendom. Vem som helst ska inte få sälja din musik - din musik har du rätt att sälja och distribuera för att tjäna pengar. Men där jag tror att vi skiljer oss åt i uppfattningen är att jag tycker att efter fem-tio år så har det reella värdet på det värde du producerat reducerats så pass att du, om du vill tjäna pengar på musik, allt får ta dig i kragen och sätta dig ner och producera lite mer, som du då återigen har den kommersiella rätten till i fem-tio år.

Under tiden tycker jag dock att så länge spridningen som sker inte sker med vinstintresse från en oberoende part, så föreligger inget etiskt fel i det; snarare är det ju med välvilja man delar med sig av en artists verk: "Det här tycker jag är bra, lyssna på det du också!" och sedan omdisponeras pengaflödet från direkt skivförsäljning (där företaget tar kakan och lämnar smulor till alla andra (förutom de som de valt att satsa på med annonskampanjer och mördande marketing)) till artisten, genom konserter, merchandise och kändisskap (som ger möjligheter till föreläsningar och whatnot).

I nuläget har vi ett företag som säger "Det här är bra, lyssna på det här". Sedan pumpas miljoner in i radiokanaler, TV-kanaler, tidningar och andra annonsplatser, för att vi ska hjärntvättas till att tycka därom. Och de gör det, eftersom de vet att de kan få in pengar för den artisten i mer än hundra år! (Förutsatt att artisten lever i trettio år till och så vidare...). Istället för att låta kollektivet avgöra vad som är bra eller inte får vi det talat om för oss och det är där jag anser att reformen av upphovsrätten kan göra nytta. Det är det JAG tänker agera för inom partiet.

I praktiken går det till så, ja. Vi måste komma överens om vilka grundläggande individuella rättigheter vi har, och sedan respektera varandras rättigheter. Att inte respektera andras rättigheter är omoraliskt och fel, eftersom det gör dem ofria, och det är just därför jag så ivrigt kritiserar illegal fildelning. Illegal fildelning är att snylta på värden andra presterar, utan att erbjuda ett värde i utbyte, mot deras vilja och avsikt - och man gör det helt enkelt därför att man kan; enligt Den Starkes Rätt, således.

Som sagt, det kan vara omoraliskt och fel, men det kan också vara etiskt och rätt. Rättigheter är, paradoxalt nog, inte en rättighet - det är en process som är stadd i förändring och då får man helt enkelt agera för att den processen drar iväg åt det håll man själv tycker är etiskt korrekt. Illegal fildelning är att dela med sig av värden man uppskattar och att ta del av värden man uppskattar; utbytet kommer inte i det första ledet, utan i andra ledet där man är medveten om artisten, uppskattar artisten och därför är beredd att lägga pengar på sådant som artisten producerar. Om artisten är skitdålig får den helt enkelt ingen spridning, eftersom de värden artisten producerar faktist inte HAR något värde enligt kollektivet och det är väl ändå både moraliskt OCH etiskt korrekt? ;)

Du har inte missförstått, i varje fall inte mig. Däremot verkar det som om du inte lyssnat tillräckligt noga på vad piratrörelsen säger om upphovsrätt. Jag orkar inte länka åt dig, men skumma runt på forumet, särskilt debatter jag varit inblandad i. Du kommer att upptäcka att den förhärskande uppfattningen bland pirater är att upphovsrätten inte är och aldrig har varit till för att tillvarata upphovsmäns intressen, utan för att effektivt förse övriga samhället med "kultur". För dem är upphovsrätten inget annat än en sorts ekonomiskt incitament som ska locka kulturarbetare att förse oss andra med kultur. Vidare menar de att upphovsrätten inte längre fyller denna funktion - och därför vill de "reformera" den.

Utifrån det perspektivet fyller den ju dock ingen funktion, så ställningstagandet är ju korrekt i slutsatsen. Upphovsrätten, i min mening, existerar enligt det politiska och samhälleliga klimat som rådde i den tid då den komponerades:

"(...) 1886 fick upphovsrätten och dess värde internationellt erkännande. Bernkonventionen innebär att anslutna länder förbundit sig att genom nationell lagstiftning på ett relevant sätt skydda upphovsmannens rätt att ensam förfoga över sitt verk. Konventionsländerna rekommenderade också en gemensam skyddstid och gemensamma undantag från skyddet, exempelvis myndigheters handlingar." - http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38511&_dad=portal&_schema=PORTAL

Problemet är att det inte existerade globala eller multinationella företag i början av 1900-talet, som utnyttjar upphovsrätten genom att förvägra kollektivet de värden som produceras, om de inte finner att de kan tjäna högvis med pengar på det, och som kontrollerar utbudet av kultur utifrån sina egna intressen - detta ligger ju varken i kollektivets eller individens intresse egentligen.

Notera det som står i texten: "På ett relevant sätt". Är det ett relevant sätt att skydda upphovsmannens intressen när lagen kan missbrukas eftersom företaget försäkrar sig om rättigheterna till verken och sedan utnyttjar dem på det sätt de finner brukligt, oavsett artistens åsikt? För att ta ett nutida exempel skickar ju förlagen med böcker med kvällspressen till höger och vänster utan att artisten får en krona i ersättning, för det är ju "reklam".

Alltså: min upphovsrätt är inte till för mig; den är till för alla andra. När jag inte alstrar den nytta alla de hade tänkt att jag skulle alstra - då berövar de mig mina rättigheter. De fungerade ju inte.

För mig är det ett horribelt sätt att se på rättigheter som borde vara okränkbara och absoluta - att de är villkorade, att jag måste motprestera för att nådigast åtnjuta omgivningens respekt.

I dagsläget ÄR ju upphovsrätten de facto inte till för dig! Som ovan används den av företag för att kontrollera marknaden och bestämma vad vi får konsumera. Det är därför reformen behövs!Det ligger både i den individuelle producentens intresse OCH i kollektivets intresse att vi inte förnekas de värden som produceras, oavsett "uppskattat demografiskt intresse" och "marketability". Din överlevnad säkras genom att det du producerar faktiskt HAR ett värde - om du odlar ... spadar, istället; du kan gräva ner hur många spadar du vill, du kommer ändå inte att kunna sälja dem som mat (och det tar ett tag för dem att slå rot). Men i nuläget ger upphovsrätten företagen rätten att ta dina spadar och säga "Det här är mat". Och om vi inte vill köpa och äta spadarna får vi helt enkelt svälta.

Jag instämmer ivrigt. Detsamma gäller givetvis upphovsrätten. Den är inte på något sätt exkluderande, den gäller lika för alla. Knäpp en familjebild på julafton - vips, du är upphovsman. Bilden omfattas av upphovsrätten. Ingen får använda den, sprida den eller bearbeta den utan ditt medgivande. Efter PP:s reform skulle du inte ha någon rätt att säga nej till någon som vill använda en bild du tagit - för att vara säker på att ha kontroll över bilden, skulle du i princip vara tvungen att hålla den för dig själv. PP pratar om att material som är publicerat därmed ska vara fritt, och lämnar alltså möjligheten att aldrig publicera öppen för folk.

En publiceringsfientlig politik, alltså. Inte förstår jag hur den skulle gynna tillförseln av genuint ny kultur. Fri kopiering och fri bearbetning av publicerade verk, på nyskapandets direkta bekostnad. Man kan ju för övrigt diskutera vad "publicering" är. Om du mejlar bilden från julaftonsfirandet till någon - har du, eller har du inte, publicerat den då? Om inte - hur ska du förhindra att mottagaren sprider bilden vidare och/eller själv använder bilden på ett eller annat sätt som du inte vill? Kan du alls förhindra det utan extrema, repressiva åtgärder?

Upphovsrätten gäller inte lika för alla. Om jag som musikproducent vill få ut min musik till den breda massan kan jag inte göra det utan att först sälja mina rättigheter till ett företag, om jag inte väljer att släppa ideellt bruk av min musik fri, vilket innebär att - i nuläget - om jag vill nå ut till en publik utan att avsäga mig rättigheterna till den, måste jag avsäga mig rättigheterna till den! Är då inte något väldigt, väldigt fel med upphovsrättslagstiftningen?
Vidare till julbilden och efterföljande resonemang:

För så dumt resonerar piratrörelsen - det är omöjligt att förhindra denna spridning och/eller sådant bruk utan extrema, repressiva åtgärder. Visst, i teorin - om vi förutsätter att allt vad ömsesidig respekt, anständighet och vettiga sociala kontrakt heter inte existerar. Men då måste vi naturligtvis även släppa narkotikahandeln fri, eftersom den enligt samma logik är omöjlig att förhindra med mindre än att halva befolkningen blir narkotikapoliser som dagligen kroppsvisiterar den andra halvan.

Ömsesidig respekt, anständighet och vettiga sociala kontrakt existerar inte inom affärsvärlden, det är min bestämda åsikt. Om det inte är nedskrivet på papper eller inspelat på band existerar inte en överenskommelse. Likadant är dessa tre företeelser extanta endast in potentia; "The Public are interested in public affairs, politics and matters of the state, The People are interested in the last football game and their own well-being, people are interested in stories about talking dogs, UFOs and sex".

Min världssyn är alldeles för cynisk för att tillskriva människor kvalitéer som respekt och anständighet. Man måste slåss för sin sak och den som skriker högst blir hörd. Det är inte trevligt att konstatera, men det är så världen ser ut genom mina ögon. Man kan inte lagstifta bort egoism; Det är omöjligt att förhindra spridningen, eftersom det ligger i kollektivets intresse att ta del av och sprida vidare den kultur och de värden man uppskattar, inte att sniket hålla dem för sig själv och deklarera "Mine! My own! My preciousss..."

Visst. Men rätten till integritet och privatliv handlar absolut inte om att man ska kunna kränka andras rättigheter i dess skydd. Men det är precis vad piratrörelsen säger: "jag tänker kränka dina rättigheter därför att det gynnar mig, och du får inte försöka hindra mig för då kränker du mina rättigheter". Resonemanget är direkt stötande.

Upphovsrätten är i min mening, som påpekat, inte en rättighet (trots dess namn) utan en konvention framtagen för att skydda upphovsmannens egendom. Den är nu perverterad och missbrukad av företag, varför den måste ändras till faktiska omständigheter. För du menar väl inte på fullt allvar att, om jag får ta mig friheten att dra det till den andra extremen, upphovsrätten ska vara till för att förhindra spridandet av ett verk?

utan jämförelse i övrigt: Har du lyssnat på P3-programmet Kalibers granskning av Sverigedemokraterna på sistone? Apropå officiell ståndpunkt kontra verklighet, alltså. Om inte - gör det! Programmen är väldigt bra, och finns för (gratis) lyssning på www.sr.se.

Jag är ingen stor radiolyssnare (eftersom jag inte äger en radio :p) men ska titta in och lyssna när jag får tid.

De varierar. Jag brukar beteckna mig som socialliberal sekulär humanist.
:)

Jag betecknar mig som humanist och så är det bra med det ;) Mina åsikter är mina egna :)

Som sagt, ursäkta om det blev rörigt, men jag hoppas att mina argument kom fram ändå.

Från den 20:e maj till och med den 7:e juni kan du rösta i valet till Europaparlamentet. Piratpartiet värnar om integriteten, vill reformera upphovsrättslagstiftningen och verka för ett friare samhälle - både online och AFK. Så här röstar du på Piratpartiet!